Jag har gått en kort promenad (ca 40 minuter) och skjutsat syrran till och från sin sånglektion.
Men just nu har jag en knut i magen.
Vet inte riktigt varför jag fick den.
Men den är inte trevlig i alla fall.
Men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att den kommer gå över relativt snart.
I alla fall tills jag vaknar i morgon.
Ett skåp.
Den där tryckande känslan i bröstet. Den kommer som ett brev på posten.
Man sitter lite och väntar på det.
Men ändå blir man rädd när luckan på dörren slår igen och brevet ligger där på golvet.
Trots att man ser vart brevet kommer ifrån vill man inte öppna det.
Är rädd för vad som ska ramla ut när man sprättat upp kanten.
För när det väl är öppnat så är det för sent.
Det är därför jag har ett skåp med oöppnade brev i mitt bröst.
/Jesper Götlind 10/05-09
Jag vet inte om jag tycker att vi gjort oss välförtjänta av det, men jag tackar o tar emot ändå ;)
SvaraRaderaÅh, har du skaffat dig en blogg? Vad trevligt :D
Ja jag hoppas att det kommer bli bra i Spanien. Det känns bara som att nåt kommer skita sig eftersom vi har sett fram emot det här så länge. Typ att vårat plan försvinner spårlöst kanske???! :P
SvaraRaderaKramar