Förr längtade jag alltid till det.
Såg fram emot att inte göra något alls.
Men inte längre.
Nu gör det mer ont än gott.
Jag saknar mina vänner.
Särskilt Thess.
Det är tur att vi har den där länken mellan våra hjärtan som du nämnde en kall vårnatt i gungan medan vi tittade på stjärnorna.
Nej men jag ska ta mig igenom detta.
Det är ju trots allt inte ens en månad tills jag får återse många utav dom på Emil och Ericas bröllop.
Den dagen kommer jag vara glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar