Kärleken den kärleken...

Varför är den en dålig känsla för mig?
Kan jag inte få en bra erfarenhet åtminstone...
En enda.
Så man kan få bli glad igen...

Man är ju bra konstig...

Är det bara jag som blir nere efter att man har spelat en konsert?
Det blir alltid en så känslomässig urladdning med konserter.
Så jag brukar vara nere efter gig...
Irriterande när man borde vara glad när man lirat och haft kul.
Men det kommer först en dag senare...
Fan vad konstig man är...

"may angels lead you in
hear you me my friends
on sleepless roads the sleepless go 
may angels lead you in"

Kroppshydda...

Måste verkligen gå ner i vikt.
Ser det som en pik att jag inte fick på mig jeansen jag beställde på nätet trots att dom var XL (största storleken dom hade)
Hjälper ju inte självförtroendet när man skäms av att se sig själv i spegeln.
Ska försöka med lite nya riktlinjer.
Kommer väl gå som vanligt dock...

Har jag valt rätt väg?
Hur ska jag veta det när jag inte ens vet vilken väg jag vandrar på?
Hade önskat att det funnits lite fler gatlyktor här.
Det tar så lång tid att ta sig fram när man famlar i mörker...

Vilsen...

Usch.
Jag har noll självförtroende i mitt saxofonspel just nu. Eller i något överhuvudtaget egentligen.
Det hjälps ju inte när jag helt har tappat suget för att lära mig spela jazz. Just nu känner jag ingen glädje alls i att spela ett jazz-solo. Bara rapar ackordstoner och får allmän "obag".
Nej ge mig ett mustigt pop/rock-solo istället. Ett där man kan tänka på melodin i solot istället för vilka toner man kan och inte kan ta...
Inte för att jag kan spela det heller iofs. Men det ger iaf mig något personligen.

Jag är vilsen i själen. Och det känns som om jag aldrig kommer hitta ut igen...

"Maybe you all would consider it a joke
If I say that I hate myself
But now and then
When I look into the mirror
All I see is a big mistake
(And wouldnt you)
Well, I just wanna be fun
Just wanna be the one
Who makes you smile
I just wanna believe
That I could be something to someone"

-Ola Salo

Sömnproblem.

Kan inte somna...
Ligger bara och vrider mig.
Det är något oroligt i kroppen.
Hjärnan kan inte slappna av utan går på högvarv.
Men kommer ändå inte fram till något vettigt.

Och i bröstet känner jag någon sorts tomhet.
Som att det saknas något, som att jag glömt något eller som att jag missat något viktigt.
Men jag kan inte komma på vad.

Vad ska jag ta mig till?